Villfarelse 13 PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Erik Axelsson   
2010-11-20 11:01

Detta studium är ett personligt vittnesbörd som härrör sig från egna erfarenheter från trosrörelsen. Förutom det första vittnesbördet, som omfattar 33 minuter finns ett tillägg, som omfattar 15 min.

 

BIRGITTAS ERFARENHETER FRÅN ARKEN

 

Jag gick på Arkens bibelskola i den första elevgruppen som startade hösten 1987 tillsammans med ca 200 andra. Sedan fortsatte jag i årskurs 2 med ca 30 elever. Vad som lockade mig var att skolan satsade på bön och förbön, och att Linda talade så varmt om ”kärleksrelationen med Jesus”. Jag hade en stark längtan att få lära känna Jesus mer och komma närmare honom.

 

I den lilla baptistförsamling där jag var medlem varnade man då för trosrörelsen och ville inte att jag skulle börja på Arken.

 

Jag hade emellertid blivit uppfylld av trosrörelsens häftiga budskap. Jag hade lyssnat på Ulf Ekmans ”kraftfulla” undervisning på kassettband. Han beskrev bland annat, vad som hänt honom under studietiden på bibelskolan i Tulsa. Han hade lik dom andra bett för människor, men inget speciellt hände, men rätt vad det var så började folk falla, när han rörde vid dom. När jag lyssnade på detta var det något, som grep mig och gjorde mig på något sätt upphetsad och ”andligt stark”.

 

Jag beslöt mig för att bryta upp från mitt tidigare liv. Det skedda inte under frid utan utifrån en drivkraft, som jag då trodde var Guds kraft, för att jag skulle kunna genomföra det. Nu gjorde jag allt för att ta till mig det nya. Jag gav mig helt till allt som hände på Arken; bibelskolan, mötena, förbönen och alla konferenser med olika talare. Det var full engagemang hela tiden. Jag blev också engagerad i konferensbyrån och med att göra annonser.

 

Under våren samma år som skolan slutade, började jag emellertid få betänkligheter. Många av mina klasskamrater i andra årskursen mådde inte bra. Faktum var att många av oss, som var sjuka på olika sätt, hade inte blivit bättre under skoltiden utan tvärtom sämre. Jag började tvivla på att helandeundervisningen verkligen var rätt.

Efter två års satsning stod jag där förvirrad och höll på att förlora all tro, ja den sunda tro jag en gång hade haft.  

 

Sven Reichmans bok ”Allt är inte Gud som glimma” blev mig till hjälp. Jag träffade också Erik och vi började gemensamt studera trosrörelsens uppkomst och dess doktriner och fann att de var helt obibliska. Mer om detta finns i vår serie ”villfarelse”.

 

Vi var kvar i Arken under ett år innan Erik fick tjänst i Härnösand hösten 1990 i en  ”vanlig” församling. Det var en verklig befriande upplevelse. Jag hade varit bunden av ett tvingande prestationstänkande, som jag inte helt förstått, så länge jag var kvar på Arken. Man märker inte sin bundenhet så länge man är under inflytande av rörelsen.

 

Birgitta Axelsson

 

Senast uppdaterad 2012-04-30 06:47